söndag, oktober 24, 2010

Strindbergs Stjärna av Jan WALLENTIN

Generellt blir jag skeptisk när jag hör om romaner som "redan är sålda till X antal länder" innan de publiceras i Sverige. Keplers Hypnotisören känner vi alla till (den har jag inte läst) och nu är Strindbergs Stjärna av fd SVT-journalisten Jan Wallentin (som sa upp sig från SVT för att skriva... jo, en del har självförtroende, alternativt pengar på banken eller rik partner) på tapeten.
Det betyder ju inte betyda annat än att författaragenturerna har bra kontakter utomlands, och att det just nu är en sug efter skandinaviska spänningsromaner. Men lite rädd blir man ju för att utlandsmarknaden skulle bli mattad, speciellt om den överöses med sådant som inte riktigt håller måttet. Vad nu "hålla måttet" betyder.

Jag kunde i alla fall inte låta bli att läsa, lockad av de utlovade "mystiska" inslagen.

Det är en bladvändare, inget snack om saken, men intrigflätningen är komplicerad och detaljrik att man nästan förlorar sig. (Filmversionen av Da Vincikoden hade ju effekten att om man blinkade, eller än värre, gick på toaletten, så hade man tappat tråden... en filmversion av Strindbergs Stjärna skulle antagligen vara likadan).

Det handlar om gamla nazistiska myter, Andrées ballongfärd, Sven Hedins Asienresor, hemliga sällskap, många populärhistoriska "myter" etc.
Jag fick ta till Wikipedia för att överhuvudtaget hänga med (eller snarare, jag litade inte på Wallentins faktauppgifter).
Parallellerna med Dan Brown är tydliga, men det är även lånat av Stieg Larsson. Det finns till och med två karaktärer som har tydliga Salander-drag.

Boken är väldigt "filmisk" och jag skulle bli förvånad om den inte filmades.

Det är inget fel på bladvändare, men karaktärerna får gärna vara lite mer djuplodade. Egentligen är det bara huvudpersonen Titelman (ständigt knaprande på diverse lugnande medel och med en judisk farmor med svåra erfarenheter i koncentrationsläger som spökar) som får lite substans. Den andra huvudpersonen Eva Strand, en synnerligen mystisk advokat, är betydligt ytligare skildrad.

Strindbergs Stjärna tituleras äventyrsroman, och det ska man inte förneka, den är ett äventyr. Dock lite för intrigrik och osannolik.
Och den som inte gillar äventyr, eller science fiction, göre sig inte besvär.
Jag har inget emot någon av genrerna, men är lite osäker på om kombinationen fungerar i den här romanen. Lite för mycket hopkok av Indiana Jones (nr 4), Dan Brown och gamla mästare som Jules Verne.

lördag, oktober 02, 2010

Svinhugg av Marianne CEDERWALL

Vilken skröna!
Jag älskar sådana här berättelser; mustiga, spännande, oväntade vändningar.

Marianne Cederwalls Svinhugg lyssnade jag på via Elib. Världens bästa underhållning över den tråkiga mängden stryktvätt som en familj på fem personer genererar. Suveränt uppläst av två uppläsare, gotländska Susanne Alvengren och norrländska Gun Olofsson. Det ger berättelsen en speciellt dimension, dialogen blir mer levande, ja, nästan lite radioteater-feeling.

Två kvinnor, över femtio, kommer till Gotland där en av dem, Mirjam, har köpt ett gammalt kapell, som de ska renovera. Mirjam är tillbaka i sin hembygd efter lång bortavaro. Med sig har hon vännen Hervor, som har magiska gåvor. Påhejad av Hervor försöker sig även Mirjam på lite magi; affirmation, tankekraft, när hon vill hämnas på tre karlar som förpestade hennes liv ett antal år tidigare.
Till sin förvåning lyckas det över förväntan.
Kortfattad sammanfattning, men jag vill inte avslöja handlingen.

Ja, det är en skröna, men det fungerar. Jag blev genast indragen i denna berättelse och kunde inte släppa den.
Rekommenderas varmt!

Blev lite gotlandsgalen också, på köpet. Har inte varit på Gotland sedan jag var liten flicka.
Inspirerad av boken letade jag rätt på ett recept på Gotlandsbullar och bakade. Riktigt gott!