Dubbla slag av Malin PERSSON GIOLITO

Första känslan när jag läser Dubbla Slag är; vad bra jag har det. Och mina barn. Ingen stress.
Jag skulle aldrig klara av ett så hektiskt liv som skildras i Dubbla Slag. Både huvudpersonen Hanna och Johan har krävande jobb, Hannas på en högt ansedd advokatbyrå.
Andra känslan är helt enkelt ilska. Så fort Hanna får barn har hon inte längre samma chanser till karriär som de manliga kollegorna (eller sin man).

Malin Persson Giolito har en driv i berättelsen som gör att man lätt läser vidare. Man vill veta hur det går för Hanna och familjen.

En sidointrig vävs in i texten, men den fungerar inte riktigt, speciellt inte om man, som jag, har noll insikt i finansvärlden och juristvärlden. Jag är förlorad ett antal gånger i berättelsen eftersom jag inte fattar vad de egentligen gör på advokatbyrån. Nu gör sidointrigen att det varken blir en spänningsromanen eller en relationsroman, utan något mittemellan.

Dubbla Slag är dock en helt okej debut, och jag ser fram emot att få läsa Persson Giolitos andra roman, Bara ett barn. Den ligger och väntar.

Bokus
Adlibris

Vredens tid och Nirvanaprojeket av STEFAN TEGENFALK

Jag fick Nirvanaprojeket av Stefan Tegenfalk i min hand för ett bra tag sedan, och började läsa, men kom inte riktigt in i den. Men eftersom jag ogillar att lägga undan böcker, tog jag tag i den igen för någon vecka sedan. Och den tog fart efter ett tag och blev riktigt spännande, men jag insåg att den var andra delen i en trilogi och att jag borde ha läst ettan först.

Sagt och gjort, lånade Vredens tid på Elib (lagom till att jag fick min nya gadget, en Sony Reader läsplatta) och var ganska snart fast i en rafflande spänningsroman.
Ganska snart inser jag att Tegenfalk har fattat en något annorlunda grepp, i båda sina romaner, stundtals lite för osannolika vändningar, men inte så att det stör.

Jag ser en Stieg Larsson-aktigt mönster i de båda romanerna. Vredens tid är i första hand en "vanlig" spänningsroman. Ett antal människor, som inte har ett våldsamt förflutet, begår plötsligt våldsamma handlingar mot människor i sin omedelbara närhet, främst familjemedlemmar. Flera resulterar i mord. Efteråt kommer de inte ihåg vad de har gjort och inte heller varför. Snart kommer utredande poliser fram till att alla varit inblandade i samma rättsfall, de är alla nämndemän, åklagare eller domare i en rattfyllerimål, samt att de alla har drogats av en okänd substans, kallad Drog-X.

Andra delen är en fortsättning, men har precis som i Millenium-romanerna ett bredare perspektiv. Det är något större, mer internationellt, och mer invecklat, som är i görningen. Det är svårt att gå in på handlingen av Nirvanaprojeket utan att leverera en spoiler för Vredens tid, så jag låter bli att göra det. Men att båda böckerna slutar med en cliffhanger kommer inte som en överraskning.
Vredens tid serveras med en stor portion humor. Jag saknar det i Nirvanaprojeket, den är allvarligare i tonen.

Tegenfalk har skapat ett antal intressanta karaktärer, från poliserna Jonna och Walter, till den totalt skrupellöse journalisten Jörgen och något korkade brottslingen Tor. Plus ett antal bifigurer.

Tredje delen, Den Felande Länken, kommer i september. Ser fram emot det.

Genesis av Karin SLAUGHTER

Jag har följt Karin Slaughter en längre tid, har läst alla böcker i Grant County-serien och har nu gett mig på den sk. Will Trent/Atlanta serien. Jag kan inte minnas hur jag hittade Karin Slaughter, men jag tror att det var via Michael Connelly, som vid något tillfälle rekommenderade denna kvinna som skriver hårdkokt och är mästare på att skapa intressanta karaktärer.

I Sverige har det varit väldigt tyst om Slaughter sedan Norstedt av okända skäl slutade ge ut efter nummer 3 i Grant County-serien. Nu har Telegram Förlag tagit upp den sedan länge tappade stafettpinnen. Triptyk kom 2009 och nu är det dags för Fraktur. Dessa har jag inte läst, däremot uppföljaren Genesis (Undone i USA), som är en mix mellan Will Trent/Atlanta-serien och Grant County. Will Trent möter Grant County-hjältinnan Sara Linton.

Äntligen börjar Karin Slaughter uppmärksammas. Gunilla Wedding, deckarrecensent på Skånska Dagbladet och medlem i Svenska Deckarakademin, tycker att Slaughter är "asbra" och Maria Neij på Corren tycker att "det är dags för Karin Slaughter att slå i Sverige". Magnus Utvik på SVT Gomorron Sverige  anser att Karin Slaughter hade sopat mattan med 19 av 20 svenska deckarförfattare om hon hade varit svensk.
Dags för Karin Slaughter, alltså!

Slaughter är en av mina absoluta favoriter. Hon är inte rädd för att skriva om någonting. Gruvliga detaljer, heta kärleksscener, you name it. Inget för svagmagade, med andra ord. Den som inte tålde Jo Nesbös Pansarhjärta kommer inte att tåla Slaughter.
Hon skriver med ett driv och med en människokännedom som få andra amerikanska författare.
Genesis är inget undantag.

Om du ska ge dig på Karin Slaughter och vill börja med Grant County-serien, se till att börja i rätt ordning. Och börjar du med Genesis måste du vara medveten om att den innehåller en SPOILER med stora bokstäver, den avslöjar nämligen hur Grant County-serien slutar.