Liberty av Jakob EJERSBO

Det här är det sista i raden recension av bist litt, eller litteratur om problematiken inom biståndsarbete, postkolonialism etc. Och av alla jag har recenserat (tex romanerna av Thorfinn och Ardelius) så är Liberty den ultimata bist litt-en.
Men kanske måste jag läsa klassikern Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, eftersom en del kallat Liberty en modern Mörkrets hjärta, för att jämföra. Då ska jag givetvis skriva något om den också.

Copyright/fotograf: Morten Langkilde

Jakob Ejersbo hann inte se sin roman färdig, han dog i cancer innan allt var klart. Han hade lämnat åtskilliga hundratals sidor manus till förlaget, och de fick något att bita i. De säger också att kanske hade en del kunnat göras annorlunda.
Det tror jag också. Framför allt är romanen extremt lång,över åttahundra sidor. Kanske hade den mått bättre av att delas upp i två delar, för en rejäl kapning av text är jag mer tveksam över. Men romanen känns för lång helt enkelt.

En mustig, kompakt berättelse som följer två tonåringar, danske Christian, vars pappa är biståndsarbetare i Tanzania, och tanzaniske Marcus, som passar barn och jobbar mer eller mindre oavlönat hos en svensk familj som umgås med Christians familj. Vi får följa Christian och Marcus under hela 1980-talet.
Romanen är skriven i jagform och växlar mellan Christian och Marcus.

I det stora hela är det en mörk skröna, en historia som närmar sig undergången i en långsamt vridande nedåtgående spiral. Språket är ganska korthugget, man får lite Jens Lapidus-känsla ibland.
Utlänningarna lever lyxliv jämfört med i hemlandet, deras moral är ganska låg, i vissa fall extremt låg, och så gott som alla är korrupta. Det försvinner biståndspengar i en jämn ström och det går inte att ha några kontakter med lokala myndigheter utan att muta. Det sups, röks lokal marijuna och knullas höger och vänster, med grannens fru eller med en lokal hora. Detta till bakgrunden att den nya okända sjukdomen, som gör en mager och som man sedan dör av, sprider sig. AIDS.

Lokalbefolkningen i sin tur, som den skildras främst via Marcus, är inte så mycket bättre. Det gäller att utnyttja alla möjligheter att tjäna pengar, och framför allt att utnyttja sina kontakter. Det är svårt att veta vem man kan lita på. Kanske kan man inte lita på någon.
Christians och Marcus vänskap, som mynnar ut i att de vill starta ett diskotek, Liberty, tillsammans, är dödsdömd, det går helt enkelt inte att ha en jämlik vänskap när den ene är vit (utan att för den skull vara rik) och den andre svart.
Likaså är Christians relation med Rachel, en lokal flicka med tvivelaktigt förflutet, aldrig jämställd. Han kan aldrig riktigt veta om hon verkligen älskar honom, eller bara ser honom som en biljett ut ur misären. Hon kan aldrig lita på att han är seriös. Kommer han att lämna henne när pengarna är slut och resa hem till Danmark? Ett Danmark som han egentligen inte känner, han är nästan uppväxt i Tanzania och vill vara "riktig" tanzanier.

Även om romanen tog väldigt lång tid att ta sig igenom så sträckläste jag vissa stycken. Berättelsen är gripande och lämnar efter en bitter eftersmak. Känns som en slags revansch mot Karen Blixens mer romantiska syn på Afrika.
Man vill helt enkelt inte att det ska vara så eländigt.

Om orkar dig ge dig på en ordentlig tegelsten eller vill ha en engagerande, välskriven berättelse som inte tar slut direkt; då är Liberty något för dig. Men det är ingen bok man blir glad av.

----------
Andra recensioner:
DN
Aftonbladet
GP
UNT

Adlibris
Bokus