2012:s bästa

Jag har läst en hel del bra i år. Men några sticker ut.

• Till Offer åt Molok av Åsa Larsson
  Hennes bästa hittills?
  Åsa Larsson väver ihop en modern historia (med Rebecka Martinsson givetvis) med en historisk, en fascinerande sådan från tiden då Kiruna var något av Sveriges Klondyke. För en sörlänning är det exotiskt och spännande. Hon faller alltså inte i deckarfällan; var och varannan deckarförfattare ska ju berätta två parallella historier nuförtiden, med varierande resultat. En bra författare och en god berättare kan hantera både klichéer och stereotyper och det blir bra ändå.
• Innan Floden Tar Oss av Helena Thorfinn
  En roman inom subgenren bist litt (term myntad av Babel), dvs en som handlar om postkolonialism och problemen med internationellt bistånd till fattiga länder.
  Som fd "expat" känner jag igen mig och tycker Helena Thorfinn skildrar kulturkrockar, biståndets baksidor och korruption, fattigas förhållanden och människors kamp att överleva på en bra sätt.
• Liberty av Jakob Ejersbo
  Hör också till bist litt- litteraturen. Danske Ejersbo avled innan boken hamnade i bokhandeln. En ordentlig tegelsten, längden var ett hinder för mig emellanåt, men den har verkligen växt i efterhand. (Men jag tror att den kanske hade vunnit på att ha blivit uppdelad i två delar).
  Jag tänker fortfarande på den emellanåt och skulle kunna tänka mig att läsa om den, för att ta in allt.
  En mustig berättelse ur två tonåringarnas synvinkel, danske Christian, medföljande barn till en man som är biståndsarbetare i Tanzania, och tanzaniske Marcus, som blir vänner. Men deras vänskap ställs på hårda prov på grund av deras olikheter, främst att Christian är rik och alltid kan lägga benen på ryggen och åka hem till Danmark, och Marcus som är fattig och inte kan ändra på sitt liv så speciellt mycket, hur han än sliter.
• Betvingade av Simona Ahrnstedt
  Simona har gjort det igen. Skapat en romance som får en att sträckläsa, samtidigt som hon lyckas skapa en intrig som är ganska olik debutromanens. Förutom att allt kretsar runt samma slott.
• Torka aldrig tårar utan handskar Del 1 Kärleken av Jonas Gardell.
  Vi är många som har läst och gråtit. Eller sett TV-serien och gråtit. Eller lyssnat på Jonas på bokmässan och gråtit i kapp, tillsammans med Jonas.
  Tidigt åttiotal. Gayrörelsen ligger lite i sin linda. Det är fortfarande svårt att "komma ut ur garderoben", för att använda en ganska sliten kliché. Men de som vågar frigöra sig drabbas snart av något skrämmande. Sjukdomen. Kallas bögpesten. Eller Guds straff.
  AIDS.
  Jonas Gardell berättar som bara han kan, som om Gud har satt honom på jorden bara för att berätta just den här berättelsen.
  Del 2 kommer i februari.
  Jag tvekar inte att säga att detta var den bok som berörde mig mest år 2012.
• Dandy av Jan Guillou
  Jag gillade Brobyggarna, men förvånas ändå över att Guillou lyckas vända blad rätt så radikalt och skildra relationen mellan två homosexuella män i England i början av 1900-talet på ett trovärdigt, och läsvärt, sätt.
• The Casual Vacancy av JK Rowlings
  Rowlings bevisar att hon kan skriva annat än barn och ungdomsböcker, även om det är ungdomsskildringarna i denna roman, som handlar mycket om klassfrågor och sociala problem i dagens England, som fastnar mest. 

Jag ser fram emot läsåret 2013

---------------------------

God Jul!

Mayafolkets hemlighet av Kim M KIMSELIUS

Kim M Kimselius är en av mina favoritförfattare av flera olika anledningar.

• Hon är väldigt trevlig person (har träffat henne ett par gånger på bokmässan).
• Hon har en väldigt bra författarblogg, där hon skriver om sitt eget skrivande och även ger tips om sitt skrivande. Har förresten nyss kommit ut med en bok om skrivande: Att skriva med glädje (rekommenderas!)
• Hon är ett av de bästa exemplen på en författare som lyckats med egenutgivning (Kim lever på sitt författande).
• Hon är oerhört aktiv, besöker ofta skolor (till och med utomlands) och ger fansen chans att träffa henne.

Ja, och så en sak till:
Hon skriver SPÄNNANDE ungdomsböcker. Om Theo och Ramona som reser i tiden. Till olika tidsepoker, så läsaren får sig en ordentlig dos historia också. (Plus en rejäl faktadel i slutet av boken, intressant för att alla som vill fördjupa sig lite extra.

Senast i raden av böcker är Mayafolkets hemlighet. Den är spännande från sida 1 ändå till slutet, har knappt en död stund.
Hade jag varit ung så hade detta varit böcker som jag hade fullkomligt ÄLSKAT! Älskade spännande historier som barn.
Nu är jag vuxen... och älskar fortfarande sådana här spännande historier (som dessutom är välresearchade, något som jag tror att man inte bryr sig så mycket om som barn, dock...)


Direkt saxat från baksidestexten:

Orden som kom ur schamanens mun var starka och hördes långt in i djungeln. Aporna och fåglarna, liksom människorna blev tysta, stumma av skräck över styrkan i schamanens ord, när han vräkte ur sig förbannelsen, som i slutändan drabbar Theo och Ramona. De har genom en liten mayafigur färdats genom tiden till mayafolkets stad Palenque i Mexiko på 600-talet, där de genast drabbas av schamanens vrede.Mayafolkets flera tusen år gamla kalender slutar den 21 december 2012. Det har fått många att tro att jorden kommer att gå under just denna dag. Hade mayafolket någon annan orsak till att låta kalendern upphöra den här dagen, eller är det verkligen jordens undergång?I Mayafolkets Hemlighet får du ta del av mayafolkets visdom och deras fantastiska kultur. En bok som överraskar från första till sista sidan och håller dig fångad i ett järngrepp.

Rekommenderas från unga och gamla, och de som är mittemellan.

---------------------
Adlibris
Bokus

Om "farlig" litteratur

Svensk Bokhandel har en intressant artikel (tyvärr endast för prenumeranter) om "farlig" litteratur, alltså litteratur som bannlyses eller plockas bort ur bibliotek. Inte bara i totalitära stater, utan också i USA, där lokala högerkristna organisationer ofta ser till att böcker plockas bort ur hyllorna, främst för att de innehåller lite sex (kanske kyssar eller lite mer i ungdomsböcker). Att Harry Potter ofta råkade illa ut är väl känt, men SvBs artikel nämner fler exempel.

Men vad som är skrämmande är att läsa en intervju med en av Sverigedemokraternas företrädare. Jag citerar:

Det finns inga demokratiska medborgare som är så pigga på att förbjuda böcker som amerikanerna. Åtminstone får man det intrycket. Men det finns anledning att vara vaksam även på utvecklingen i Europa.När högerextrema krafter är på frammarsch ökar trycket på kulturen. I Ungern har den politiska styrningen över landets teatrar ökat och nationalistiska och antisemitiska författare har inkluderats i den nationella läroplanen.
Patrik Ehn, gruppledare för Sverigedemokraterna i Västra Götaland och medlem i partiets valberedning, lyfte i somras, i en intervju med SVT, fram Ungern som ett föregångsland på det kulturpolitiska området.
– När vi får mer politiskt inflytande kommer kulturplanen att se annorlunda ut. Får vi dessutom inflytande över tillsättning av chefstjänstemän och verksamhetschefer, då kommer vi att försöka rekrytera kulturchefer som kan och vill genomföra våra kulturpolitiska mål, sa Patrik Ehn till Kulturnyheterna.
Det är ett uttalande som låter bekant för den som minns utvecklingen i Frankrike i mitten av 1990-talet, då Le Pens högerextrema Front National skördade stora framgångar i de franska lokalvalen. De fyra representanter för partiet som blev valda till borgmästare i södra Frankrike drog sig inte för att utöva inflytande på de lokala biblioteken.

 Sådant här skrämmer mig mycket mer än politiskt korrekta försök att plocka bort Tintin i Kongo.
Jag vet inte direkt vad SD:s kulturpolitiska mål är, men jag anar att kulturen enligt dem måste hålla sin inom "svenskramen".